
Varje dag när jag jobbar med vår inre energi lär jag mig mer. Begreppet ”Energy Management” har vi använt ett bra tag nu (ja, och till och med varumärkesskyddat), för det är namnet på det Sparringpartner fokuserar på. Men vad exakt som innefattas av det varit lite mer otydligt.
NU vet jag! För Energy management är en modell i 4 steg som ger oss vanliga människor en struktur och en systematik för hur vi kan säkerställa tillräckligt mycket energi i vår inre Energitank. Hela tiden. Varje dag. För mig blir det tydligare och tydligare att det är en ren överlevnadsfråga. Så länge vi bara har 24 timmar per dygn och lever kanske 80 år i snitt, så behöver vi ha koll på vår energinivå, för det finns mycket som påverkar den. Olika saker i olika livsskeden. Nya spännande produkter och andra saker uppfinns med blixtens hastighet. Informationsmängden för oss att ta emot ökar varje dag. Vår hjärna, som konstruerades för stenåldersmänniskan, vet inte hur den ska processa allt detta. Och vi vet därmed inte hur vi ska välja att förhålla oss till allt. Det är för mig den tydligaste anledningen till att vi behöver skaffa oss ny kompetens kring hur vi kan fylla på vår energitank. För allt som händer tar och ger energi, på olika sätt för varje enskild person.

Därmed kan ingen annan än du själv ta ansvar för din energinivå, för bara du vet vad som ger och tar energi för just dig. Inte din chef, inte din partner, inte dina barn och inte dina vänner. För att inte tala om alla människor som du inte ens känner, men stöter på. På vägen till jobbet, på affären, i köer mm. Men när du vet både vad som tar mest energi och ger mest energi för just dig kan du förhålla dig till det. Och börja välja vad du tar in. Och kan planera hur din dag bör se ut.
Om vi alla sedan delar den kunskapen med varandra, så kan vi raskt fördela uppgifter på ett sätt som gör att vi, i den mån vi har den övriga kompetens som krävs, får roligare både på jobbet och hemma. Och får vi roligare får vi mer energi. Med mer energi kommer motivationen, kreativiteten, glädjen och allt annat som ytterligare fyller vår inre energitank. Och när vi delar vad som tar energi, DÅ kan vi alltså hjälpa varandra. Och inte tappa all energi på fel uppgifter eller på att irritera oss på andra människor eller företeelser.
Så vi MÅSTE öka kompetensen inom det här området och inte bara prata lite lättvindigt om det. Och säga att vi blir utbrända på jobbet för vi har en dålig chef, eller för mycket att göra etc. DÅ måste vi sätta ned foten. För oss själva. För vår familj. Och inte minst för vår arbetsgivares och kollegornas skull.
Ingen blir glad av eller tjänar på att ha sjukskrivna medarbetare. Eller halvt utslitna sådana som jobbar på 50% kapacitet. Så självklart kan vi hjälpa varandra när det går åt för mycket negativ energi på jobbet. Men vi behöver då också ta med hur vår fritid ser ut, hur vårt sociala liv ser ut mm. För allt påverkar, och de saker vi själva inte kan göra något åt (som sjukdom, skilsmässa och liknande) det måste vi kompensera för energimässigt med andra åtgärder. Inte bara leva som vanligt och till slut bli helt slutkörda. Av livet.
Och det är det här Energy management-modellen är till för. Att lära var och en av oss hur vi kan strukturera och systematisera det kontinuerliga inre energiarbetet så att vi förebygger energibrist. För ju mer energi vi har ju lägre blir risken att tappa den. Eftersom också vårt tålamod och våra beslut blir så mycket bättre med energi. Och ökar istället vår livsglädje! Av livet.

Gissa vad det handlar om? Processer så klart! Du har en kund som har ett behov och du vet helt säkert VAD hen behöver. Du har också trimmat processen kring HUR det ska göras så nu är den supereffektiv. Men har du funderat på VEM som ska göra den? Sista steget i en kanonprocess är att välja RÄTT PERSON för uppgiften. För att uppnå treenigheten arbetsglädje, effektivitet och kvalitet. Tre ord jag älskar!
Varför frågar jag? Är det inte självklart? Nja, i mitt tidigare liv som operations manager gladde jag mig åt att få jobba med ”Lean production” eftersom jag går i gång på att få göra processer enklare och smidigare. Så det blir rätt direkt (eftersom jag också ansvarade för kvaliteten och ekonomin). Vad jag reflekterar över idag är att jag då aldrig funderade speciellt mycket på vem som sedan skulle utföra jobbet. Om den personen tyckte det var en uppgift som hen i sin tur gick i gång på. Ändå tyckte jag att vi hade uppnått bästa ”pang för pengarna”.
Idag tänker jag annorlunda. Nu inser jag att jag på något sätt såg alla som ”likadana” om de hade samma utbildning och liknande erfarenhet. Men alla människor är ju olika, på en mängd olika sätt! Och det ger oss möjligheter! Med olika favorituppgifter och olika läggning blir varje enskild person en fantastisk tillgång för arbetsgivaren. Med rätt uppdrag och fokus. Och först då har vi nått ända fram tycker jag. Det finns flera olika modeller för hur vi ska få en effektiv verksamhet, men alla jag känner till fokuserar på VAD och HUR. Alla utelämnar VEM. Och i VEM:et finns det så mycket ökad arbetsglädje (i kombo med ökad lönsamhet) att vinna!
Så hur gör du? Har du funderat på om du själv gör det du är bäst på och bidrar mest med? Och om du chef eller teamledare och fördelar arbetsuppgifter, funderar du på vem i teamet som får mest energi av dem? Dela gärna dina tankar och erfarenheter!