Härligt att 2021 äntligen är igång! Låt oss tillsammans fylla det med vänlighet, respekt och omtanke. För att göra det vill jag börja med att gå ut och på allvar försöka re-lansera ordet FÖROLÄMPAD. Hur går det ihop undrar du??
Jo, det beror helt enkelt på mina egna definitioner och upplevelser av dessa ord. För mig är att vara förolämpad att anse att personen som uttalat sig har fel, brister i omdöme och helt enkelt borde be om ursäkt för sitt olämpliga beteende/uttalande. Det vill säga JAG äger situationen och avgör vad som är rätt och vad jag vill ta till mig. Och jag hör det ordet så sällan numera, medan ordet KRÄNKT ständigt dyker upp…
Med min definition har det gått inflation i det ordet, som för mig innebär att något någon annan säger eller gör går in under mitt skal och gör mig illa. Jag blir ledsen och sårad av att bli kränkt. Av en förolämpning blir jag mer arg och förbannad. Skillnaden för mig bottnar i att för att bli kränkt behöver den som kränker mig vara någon som jag ser som en klok och av mig uppskattad person. Allt negativt från övriga ser jag som en ren förolämpning, även om jag faktiskt oftast inte reagerar så mycket på det.
Min pappa var väldigt duktig på det här. Kanske lite för duktig, för så fort han fick kritik för något så körde han ”by default” kommentaren ”Uppenbarligen en ovederhäftig person och därför kan jag inte bry mig om vad han/hon säger” (hen fanns inte på den tiden😄). Det är att dra det lite väl långt, för det blir ju svårt att utvecklas då, men faktiskt betydligt bättre än att ständigt bli ledsen och sårad. Så jag uppmanar till försiktighet med vad som tas in och från vem! Och att efterfråga en ursäkt om det behövs… Då kan också vederbörande få chansen att förklara sig.
Jag tycker nog generellt att vi lägger lite för mycket tilltro till att människor ska uttala sig och bete sig som vuxna, kloka, balanserade personer, när vi vet att det inte alltid är så det är. I vardagslivet blir folk stressade, känner sig trängda, har för mycket att hålla reda på och det gör att de inte är i sitt ”kloka jag”. Därför kommer mycket konstigt ut från både dig, mig och andra (tror i alla fall jag). Så innan vi själva kan säga att vi aldrig någonsin säger eller gör något som någon annan kan uppfatta som kränkande tror jag det är viktigt med gradskillnaden. Och att ge möjligheten till att ändra sitt uttalande/ beteende om det missuppfattats. Eller möjligheten till att be om ursäkt. Och slutligen att bygga vårt eget teflonskal som gör att det blir lättare att hålla ogenomtänkta ord och handlingar där de hör hemma, på utsidan där de rinner av och försvinner. Synpunkter?