OM DU HELLRE VILL LYSSNA:
En hel vecka har nu gått av det läskigaste i stor skala som hänt mig under min livstid. Jag reagerade inte förrän på torsdagskvällen för i normala fall kollar jag inte nyheterna förrän på kvällen. Och just den här dagen var det heller ingen som sa något till mig om Rysslands oacceptabla och ofattbara start på en planerad invasion av Ukraina. Overkligt och ofattbart var verkligen vad det kändes som till en början. Med en Putin som förlorat förståndet och inte var rationell och följde logiska mönster. Som just dragit igång ett 3:e världskrig på 1900-tals manér. Hur kan det hända?? Jag har gått igenom alla chockens stadier med Chock (torsdag kväll och natt), Förnekelse, Ilska, Oro, Apati (hela fredagen när jag satt klistrad framför tv:n och ömsom grät och ömsom kände att livet är meningslöst med sådan ondska i världen). Över till Acceptans (framåt lördag) och på söndagen började jag planera för vad vi kan göra om vi är nästa måltavla (Omställning). Och började ta ut kontanter som jag inte ens visste hur de såg ut, för jag har inte haft en plånbok på flera år.
Framåt kvällen började jag också ta in och se effekterna i världen från det som skett. Hur vi i så många länder känner kärlek och empati och går samman och är fullständigt eniga i vårt stöd med Ukraina. Hur vi dessutom tycker synd om det ryska folket som drabbas så hårt av en despotisk ledare som uppenbarligen inte förstått att vi lever i en annan tid än när det gick att invadera och lägga under sig stater med våldsvapen. Vi har andra vapen på 2000-talet och det har Putin och ”hans” folk fått erfara.
Trots denna sorgliga tid, där människor som jag firade nyår tillsammans med för två månader sedan, nu befinner sig på flykt eller slåss mot fienden, kan jag faktiskt se ett ljus (även om det fladdrar lite…). Vinsten kommer visserligen inte vara värd kostnaden, men tyvärr är det inte vårt val, för det gjordes av Putin och hans närmaste. Men den kärlek och medmänsklighet som nu genomsyrar merparten av världen har jag heller aldrig sett tidigare i mitt liv. Ett enat arbete tillsammans för att bevara en värld som styrs av mänskliga rättigheter och respekt för varandra. Så från detta avskyvärda kommer det kärlek och när detta får ett slut så tror jag, och tröstar mig med, att det är en helt ny värld vi ser. Kanske är det till och med så att vi inte behöver lägga så mycket pengar på gammaldags vapen, utan kan se att vi inte vill eller behöver använda sådana mer. Vi kanske också kan bidra till att de krig som pågår runt om i världen, men längre bort från vår tröskel, också kan hanteras på mer humant och modernt sätt, där människor inte behöver dö och egendom behöver förstöras. Hur klimatet påverkas av detta och andra krig, det är ytterligare en faktor som vi (eller i alla fall jag) inte ens orkar tänka på nu.
Och vad har det här med energi att göra? Ja, det känns kanske inte så relevant här, men att tappa sin energi och känna apati, det är direkt hälsovådligt. Ändå drabbar det så många och är också en del av vår process för att bearbeta något som inte ens går att förstå för det är så hemskt. Och att orsaken till det dessutom är alldeles vanliga människor som medvetet skapar ett helvete på Jorden, gör det hela ännu mindre greppbart. Så självklart blir det svårt att hålla någon form av motivation uppe. Livsavgörande saker händer utanför vår kontroll och vi måste leva med det. Vårt, eller kanske snarare mitt råd, är att tilllåta dig känna det du känner och acceptera det. Processen är olika för oss alla och därför finns det inga rätt eller fel här. Försök fokusera på det du kan påverka, se att högst sannolikt kommer inte alla att dö, kanske hitta något litet fint och vackert någonstans i allt som sker. Det godas svar på det onda, och sätt ditt fokus på det. Gör vad du behöver helt enkelt och låt ingen säga att det du gör, tänker eller säger är fel. Att få vara sig själv är ju det striden handlar om, att leva i en demokrati! Men skulle du känna dig apatisk en längre tid och inte ser något ljus, sök hjälp! Det finns duktiga kristerapeuter som kan hjälpa och kriser och trauman har självklart inte bara med krig att göra. De händer varje dag i mångas vanliga liv och vad vi upplever och hur vi reagerar, det är individuellt.
Jag är tacksam för att jag kunnat komma ur min initiala så förlamande sorg och apati. Sorgen finns med hela tiden som en grundton så klart, för det här kan verkligen inte hända! Det är fortfarande min grundinställning, men tv:n säger annat. Så nu gör vi som Ukrainarna, håller i och håller ut och gör vad vi kan, både för de drabbade och för oss själva! Låt oss tro att kärlek och medmänsklighet går vinnande ur detta❤️