Är det någon som känner igen sig i att vara gruvligt trött på att alltid bli tillfrågad vad du tyckte om den service du fick? Till och
med efter att du ringt och mötts av en telefonsvararröst som gav 10 alternativ
att välja på, du tvingades lyssna på alla och det tog minst en kvart av
knappval innan du kom fram till den som kunde hjälpa dig? Eller tryckte på
sista knappen? När du äntligen är klar ringer telefonen och samma metalliska
röst vill ha hjälp med att veta vad du tyckte om servicen. Vilken service
undrar jag??

Jag blir helt enkelt rosenrasande över det här. Vad hände
med en trevlig livs levande människa som kan hjälpa mig direkt istället?? Allra
värst är att de som använder automatrösten (till och med till utvärderingen!)
låtsas bry sig om vad jag tycker. Och den här ilskan är något jag behöver
förhålla mig till i vardagen. Vilket för oss till den del jag egentligen tänkte
skriva om?.

Den delen som rör tjänster där det faktiskt finns en människa
som utför tjänsten som ska utvärderas. Som när IT-konsulten som hjälpt till med den digitala strategin ska bedömas om värdet av hens tjänster verkligen var 1600 spänn per utförd timme. Eller på Apoteket där jag ska trycka på smileygubben som ser ut som jag känner mig.

Vi befinner oss i ett paradigmskifte där
vi går från industrisamhälle till tjänstesamhälle. Så långt är vi med. Att det
dessutom sker när vi går över till ett informationssamhälle där vi får så
mycket information att vi inte ens vet vilken information vi kan lita på ger
ytterligare utmaningar. Det något tuffa läget toppar vi med att se till att vi
också lever i ett utvärderingssamhälle där varje liten sak vi gör ska
utvärderas. Oavsett om det handlar om en metallröst i telefonen eller en
avancerad konsulttjänst utförd av en specialist. Eller om vi bara köper lite
mat på affären. Allt ska utvärderas.

Eftersom människan blivit den produkt vi levererar, med
högre kvalitetskrav än någonsin, är leveransen inte bättre än just den
”produktens” kompetens och förmågor. Beteendet blir oftast det vi bedömer,
kanske snarare än den insats som är gjord, eftersom vi inte alltid förstår oss
på vad de gör. Att ge produktvård och produktutveckling till dessa fina
flexibla och kompetenta produkter borde vara en självklarhet. Men är det det?

Att kunna hantera informationssamhället och det intensiva
samhälle vi lever i är ingen lek det heller. Många blir sjuka av den
självpåtagna stressen, som kommer av att vi ska hinna precis allt. Gör vi inte
det är vi dåliga människor. Åtminstone i våra egna ögon eftersom vi tror att
alla andra klarar allt. Som flockdjur jämför vi oss ständigt (utvärderingen
igen!) med andra och vi har nu ingen gräns för hur många vi kan jämföra oss
med, och det i personliga detaljer som delges alla på Facebook, Instagram och
andra fina kanaler.

Så vad göra? Jo, på Sparringpartner är vi övertygade om att det är vi som
individer som behöver utveckla våra sätt att förhålla oss till det som sker. Vi
kan inte stoppa utvecklingen och vill det inte heller. Allt vi får av det nya
samhället överstiger rejält vad det kostar, förutsatt att vi lär oss sålla och
förhålla oss. Och det är faktiskt vad sparring handlar om. Att förhålla sig
till det som sker runt omkring oss och med vårt eget förhållningssätt (som vi
faktiskt har makten över själva) se till att det vi ser och upplever ger oss
stöd, glädje och möjligheter. Och var behövs detta mest, om inte på jobbet. Det
är där vi tillbringar mest vaken tid under dygnet och det är där vi förväntas
och vill vara vårt bästa arbetsjag. Och det är faktiskt också där vi utvärderas
efter andras måttstock, inte vår egen. Så vårt beteende, det inre som skapar
det yttre, är det som är och blir viktigt nu och i framtiden! Mer sparring till
alla!

Tycker Ylva Nyhlén, sparringpartner